Svenskar i Kambodja: Tankar i den eviga sommaren, strax före årets hemresa

Vårterminen går mot sitt slut och vi har haft några veckor av relativt lugn. Det är inte så enormt mycket som måste fixas så här års, man tar det lugnt, umgås med vänner och hjälper ungarna med skolarbetet. Häromdagen hade vi prov hemma på Sveriges geografi (landskap, vattendrag och 30 städer) för Sonja, respektive Europas geografi (alla länder, de flesta huvudstäder, befolkning, språk, statsskick, större städer och vatten, samt några lösryckta fakta om varje land) för David. De skrev nästan full pott båda två, vilket förstås kändes bra. De har knotat lite under inläsningen, men vi föräldrar är övertygade om att det är bra att ge dem en grund att stå på och som de troligen hade missat annars. Nästa år kör vi lite svensk historia.

Den enda större utflykt vi har gjort sedan sist var när vi reste till Koh Kong, en liten stad vid kusten en bit norr om Sihanoukville, som man når med bil på ca sex timmar från PP. På vägen dit hyrde vi en båt i en timme och badade i vattenfallet i Ta Tai, härligt! Väl incheckade på hotellet fick jag feber. Den steg mer och mer under kvällen och till slut hade jag över 40 grader. Inte så kul på ett ställe där ingen vettig sjukvård finns. Vi hade redan påbörjat en Malarone-kur, så malaria var inte aktuellt, men vi hann misstänka både det ena och det andra innan vi råkade träffa på en norsk-amerikansk läkare på hotellet som välvilligt undersökte mig. Han tyckte det var bäst att vi åkte tillbaka så fort vi kunde för att jag skulle få en riktig undersökning på Kambodjas i hans tycke bästa sjukhus i PP, så vi bestämde oss för att avbryta semestern, dock inte förrän vi hade sovit en natt på hotellet. När jag nästa morgon var feberfri passade delar av familjen ändå på att åka till det fina Koh Kong Safari World, med diverse djurshower, innan jag hämtade upp dem vid lunchtid och vi körde hemåt igen. Lite snopet, men egentligen var det bästa med hela utflykten att köra omkring i de vackra Kardemummabergen (bara namnet!), så vi missade egentligen väldigt lite av vad vi planerat.

Väl hemma fick jag en mycket grundlig undersökning på Royal Rattanak Hospital, ett thailändsk-drivet sjukhus i Toul Kork-området i PP. Det enda som egentligen konstaterades var en rejäl bihåleinflammation, men den verkar ha komplicerats något av värmen och en eventuell allergisk reaktion som jag själv dock inte märkt av. När jag skriver detta är problemen inte helt över trots tio veckor, tre antibiotikakurer och skrattretande riklig medicinering med piller och nässprayer av alla de slag. Lite svenskt klimat kanske fixar det hela. Tillsvidare motionerar jag endast genom att gå raskt på löpband en timme om dagen framför en film på paddan.

Som jag tidigare konstaterat så ingår i expat-livet det obestridliga faktum att folk inte är här för evigt, och vi har varit på flera avskedspartyn och ätit hejdå-lunch med flera familjer som vi kommer att sakna mycket. Vi hoppas dock på vidare umgänge med de tillresande nya svenska familjerna, och flera av dem som återvänder kommer vi att kunna umgås med i Sverige. Vi utökar nu även vårt umgänge lite mer med familjer av andra nationaliteter, vilket känns roligt.

Både jag och Christina har fyllt år, och känslan av tidlöshet är extra stark i denna eviga sommar. Nu är vi 42 år, snart halvvägs genom arbetslivet, och känner i alla fall att vi inte har slösat någon tid. Vi har alltid haft fullt upp, men det har varit väldigt roligt också. Nu börjar barnen bli så gamla att de klarar sig själva kortare stunder, vilket också innebär en ny frihet. Jag ser fram emot fortsättningen.

När vi nu åker hem till Sverige för ett fem till nio veckor långt sommarlov beroende på person, så skall det bli spännande att se hur man reagerar: Vi har saknat våra familjer, det väloljade svenska samhället (med sansad trafik), en massa svensk mat, det lite svalare sommarklimatet, vårt boende i Starris och på landet, bland mycket annat. Samtidigt så lämnar vi en skön tillvaro med hemhjälp, oavbruten värme, lyxboende, swimmingpool och gym i huset och ett extremt bekvämt prisläge för de flesta varor och tjänster. Men i början av augusti är vi där igen för ytterligare ett år, och nästa sommar är det vi som flyttar hem för gott.

De första veckorna omfattar bland annat att fixa massor av ärenden, av typen fixa nya pass och kreditkort, besiktiga den nyligt påställda bilen, komplettera vaccinering och ta Nova till BVC för fyraårskoll. Barnen skall träffa sina kompisar och vi våra, vi vill uppleva Stockholmssommar och koppla av på landet, så det blir nog inte mindre hektiskt än i vanliga fall. Men vi skall också försöka träffa en del folk på landet i sommar.

Dagens bilder: