Svenskar i Kambodja: februari 2014

Våren rusar förbi och vi har nu knappt fyra månader kvar av vår tvååriga vistelse i Kambodja. Nära en av dessa månader kommer dessutom att tillbringas på resande fot: I eftermiddag åker vi till Bali, i april till Japan och i maj har vi slutligen kommit fram till att vi skall resa till Beijing! Tiden går fruktansvärt fort, men jag har hunnit med väldigt mycket på sistone: Bilda en liten sånggrupp och sjunga på en konsert, ta tennislektioner, fördjupa mig i diverse ämnen, gå en guidad arkitekturvandring, cykla till den gamla huvudstaden Oudong m.m. Vi har även haft besök av familjen E och väntar ytterligare återvändande besök i mars. Vi kommer som väntat att behöva planera ganska mycket för att hinna med allt vi vill göra innan vi åker hem, men det finns ännu en del tid.

Allra först måste jag med stolt klappande fadershjärta meddela att Sonja kom in på Adolf Fredriks Musikklasser! Ni som läser Facebook har redan fått reda på det, men jag kan inte låta bli att skriva det här också. Till skillnad från David, som kom in för tre år sedan men inte ville börja, är Sonja ivrig att få börja och har börjat sjunga spontant på fritiden på ett sätt hon aldrig har gjort tidigare. Jag har själv haft en enorm glädje av allt som jag själv fått uppleva genom musiken genom alla år, och AF har varit den enskilt största pusselbiten i min musikaliska utveckling. Därför är jag väldigt glad att Sonja nu kommer att beredas samma tillfälle att utvecklas.

För Davids del sitter vi fast i skoladministrationen för tillfället: Stockholms stads skolförvaltning tar inte ens emot vår anmälan till Gärdesskolan med mindre än att vi åter skriver oss i Sverige, och det kommer vi inte att göra förrän i juni. Eftersom bostadsorten den 15 februari betyder mycket för ens placering behöver vi alltså be om dispens för denna regel för att David åter skall kunna gå på den kommunala skola som ligger närmast vårt hem i Stockholm. Det känns onödigt krångligt, men oftast ordnar det sig om man bara tar sig tid att skriva och förklara hur det ligger till. Trots allt är vi ju utsända av en svensk myndighet, och det borde inte vara till vår nackdel när vi söker plats. Fortsättning följer.

Sonja firade sin födelsedag i slutet av januari med buller och bång genom att bjuda en skara kompisar på Kids City, det stora nöjespalatset för barn på Sihanouk Boulevard, där de bjöds på Lasertag (springa och skjuta på varann med ljusgevär), tårta och klättervägg i några timmar. Dessutom bjöd vi klassen på cupcakes från Bloom i skolan. Dyrt med kambodjanska mått, men inte som i Sverige.

Under ett och ett halvt år har jag nu suttit och tjuvhållit på ett blogginlägg om Phnom Penhs arkitektur, och då speciellt New Khmer Architecture. Efter en ytterligare guidad arkitekturvandring för några veckor sedan med Khmer Architecture Tours (ka-tours.org), där vi såg Olympic Stadium och en del av universitetet, kommer jag snart äntligen att publicera det. Eftersom den enda fylliga bok som någonsin givits ut inom ämnet (Building Cambodia: 'New Khmer Architecture' 1953-1970 av Helen Grant Ross och Darryl Leon Collins) har blivit indragen av myndigheterna, så vet jag inte så mycket om bakgrunden, utan det blir mest foton och lekmannakommentarer. Stay tuned.

När vi ändå är inne på kultur så har det faktiskt hänt en del där. Dels har jag bevistat en konsert med en utmärkt trio av expats, varav jag känner cellisten Tara Mar som liksom vi har barn på Gecko och som bor kvar i Skyline Apartments där vi bodde förut. (Det är faktiskt även hon som administrerar de ovan nämnda arkitektur-turerna!) Ett mycket bra program med kammarmusik inom ramen för konsertserien på Meta House, det tyska kulturcentret på Sothearos Boulevard.

Dels har jag och en fransyska vid namn Anne till slut lyckats bilda en sånggrupp som kan ta sig an lite tuffare repertoar. Hon leder den franska kör som jag tidigare testade men som jag lät bli att ansluta mig till eftersom den inte höll tillräcklig standard för mina behov. Den har numera bytt namn från Ensemble Vocal de Phnom Penh till Cambodia'cappella. När Marie, en duktig fransk mezzosopran, kom till Phnompan kontaktade Anne mig och vi träffades några gånger och sjöng lite Purcell, lite Mozart och lite Poulenc. Det lät riktigt bra, så när det slutligen var dags för den konsert som EVPP repade inför redan i april förra året, så hade vår lilla ensemble ett parti i mitten där vi sjöng Purcell och Mozart. Hustru Christina var också med, och vi fick även delta tillsammans med kören på konsertens huvudnummer "Cantique de Jean Racine" av Fauré, en av körlitteraturens många evergreens. Anne åker tyvärr till Frankrike och föder barn i april, så någon repris är inte att vänta, men det är i alla fall roligt att det blev av till slut.

Den mest omfattande och givande utflykten hittills i vår var när jag och grannen Lena cyklade till den gamla huvudstaden Oudong med guide, en sträcka på ca 60 km. Fågelvägen är det något närmare, men det stora mervärdet med guiden var att vi kunde cykla på småvägar och uppleva en del längs vägen, såsom utvinning av palmjuice, besök på en grundskola, småprat med byggnadsarbetare, lunch vid färdmålet samt guidad vandring uppe på tempelberget i Oudong, där tempel och stupor ligger på rad längs bergsryggen hela vägen ner. Denna tur var avpassad för turister, vilket märktes inte minst på priset, men det var en rolig och givande dag. Det som ingick var bra cyklar (Cannondale med dämpad framgaffel och skivbromsar), snacks, vatten, lunch, guide och hemresa med minibuss. Turen anordnades av Asia Adventures (asia-adventures.com).

Sammanfattningsvis blir det en hektisk avslutning på vårt Kambodja-äventyr, men det är inte slut ännu! Nästa gång kan ni förvänta er bilder från den jämförelsevis avslappnade Bali-semestern, men denna gång får ni hålla till godo med det följande: