Svenskar i Kambodja: augusti 2013

Det här sommarinlägget kommer att handla om praktiska saker i tiden mellan två år utomlands, och även om hur det känns att komma hem efter ett år utomlands. Lite glimtar från hur vi har använt vår semester (av varierande längd) kommer också. I övermorgon bär det av mot Kambodja igen för det andra och sista året.

Det är lite speciellt att återvända hem utan att vara folkbokförd i Sverige, för man är utesluten från vissa delar av samhället medan andra fungerar bra. Vi är, såsom utsända av SIDA, i den speciella situationen att vi har utvandrat men fortfarande är fullt försäkrade i Försäkringskassan, vilket gör det möjligt för oss att söka läkare och att ta Nova på fyraårskoll utan att det kostar mer än vanlig patientavgift. Det är annars vanligast att man är diplomat, varvid man aldrig skrivs ut ur Sverige, eller att man är totalt utskriven, vilket innebär att man inte åtnjuter Försäkringskassans m.fl. förmåner. Vi är alltså någon sorts mellanting.

Den första knappa veckan var bara jag och de två äldsta barnen hemma. Vi kom hem strax efter skolavslutningen i Kambodja, vilket innebar strax före skolavslutningen i Sverige, så barnen kunde sova hos kompisar, hälsa på de svenska klasser de hade lämnat under terminens sista dagar och dessutom vara med på avslutningen. Ett effektivt sätt att träffa många och att få berätta om vår tillvaro för så många som möjligt utan att behöva upprepa det så många gånger.

Under första tio dygnen skötte jag/vi massor av praktiska ärenden:

Ställde på bilen redan i Kambodja, lite för tidigt, för att svågern skulle kunna ta en provtur, ladda batteriet, fylla på däcken etc. och visste inte att det brådskade så väldigt med kontrollbesiktningen, så när vi väl kom till Sverige hade jag bara ca fem dagar på mig att besikta. Det gick dock bra och vår gamla härliga trotjänarvolvo behövde bara byta en glödlampa på parkeringsljuset för att bli helt godkänd. I samma stund uppgradera försäkringen från avställningsförsäkring till halvförsäkring.
Drog senare in bilen på service bara för att det var dags, och för att det känns bättre om en bil som skall stå stilla ett år till får göra det efter en service. Hade lite problem med att motorn tjuvstannade och fick höra att jag borde byta kylare, men det löste sig när jag hade kört ett tag och var nog bara lite grus i kylvätskecirkulationen. Kanske. Eller hur?
Fixade fria samtal, sms och surf månadsvis på mitt svenska kontantkortsabonnemang. Dock är Telenors 1GB/mån ganska snålt tilltaget om man inte har tillgång till wifi (som vi inte har på landet). Det tog ganska snabbt slut om man vill surfa obehindrat på datorn via telefonens 3G-wifi, så jag slutade snart med det.
Kompletterade vacciner: Fyra av oss behövde ta tredje Twinrix-sprutan mot hepatit, och alla behövde fylla på TBE-vaccin; Nova tog sina första TBE-sprutor.
Efter segdragen bronkitliknande hosta som höll på från april och in i juli fick jag lungröntgen och undersökning även i Sverige, men inte mycket resultat konstaterades. Medicineringen var mer sparsam denna gång. Jag har dock inte märkt av någon väsentligt nedsatt lungkapacitet under sommarens löprundor på landet, så man får anta att det löste sig.
Köpte ny backuphårddisk till alla bilder vi tagit under året, med mera.
Förnyade hyreskontraktet med dem som hyr vår lägenhet på Gärdet för ett ytterligare år.
Hälsade på hos mitt föregående uppdrag
Deltog i jobbets sommaravslutningskalas och träffade kollegerna
Åt lunch med folk jag inte sett på ett tag
Köpte kavaj för G&S bröllop; jag hade alla nerpackade i flyttlådor i stan
Fick tag på undervisningsmaterial för svensk historia, som vi tänker läsa med de äldre barnen under det kommande året
Tog Nova på fyraårskoll
Köpte fler shorts m.m. av de sorter som visat sig användas mest under året
Förnyade bankkort, pass m.m. som skulle komma att bli för gamla under kommande år (och hamnade i ett konstigt problem: I de gamla, ersatta passen finns fortfarande gällande kambodjanska uppehållstillstånd. Det blir problem att resa in i Kambodja utan dessa, eftersom man då måste ha biljett för utresa innan man släpps in i landet, så på väg in måste man kanske köpa en billig resa ut ur landet som man aldrig kommer att utnyttja! Väl inne i landet förnyar man i stället uppehållstillståndet så att det hamnar i nya passet. Detta skulle ändå ha behövt göras, eftersom de gäller ett år i taget.)

Jag passade också på att se popkonstutställningen på Moderna, för man är sannerligen inte bortskämd med högklassiga konstutställningar i Kambodja.

Det som slog en när man kom hem var dels hur luktfritt Stockholm är, eller snarare hur mycket av lukterna som härrör från vegetationen och hur lite från matlagning, sopor och kloaker, jämfört med Phnom Penh. Stockholm är makalöst vackert under dessa dagar då syrenen ännu inte har blommat klart och försommaren är i sitt inledande skede, och jag fann mig gående omkring med ett fjantigt leende på läpparna hela första veckan. Ingenting verkade ha hänt med staden vi lämnade, trots fläckvisa bevis på motsatsen: Musikhögskolans B-hus är nästan helt rivet, de nya halvmånehusen i gamla Svea Artilleri är färdigbyggda och inflyttade, och när man skulle köpa SL-remsa var det bara de nya korten med sitt ganska svårgenomträngliga biljettregelsystem som fanns att tillgå. Annars var det otroligt hur fort det gick att återanpassa sig till Sverige, kanske för att vi mentalt knappt hade lämnat det. Kanske blir det något annat nästa år när hemkomsten är mer på allvar och vi skall återinträda i de sammanhang där vi tidigare har varit aktiva (jobb, skolor, körer, karate m.m.)

En utflykt som företogs redan när svenska skolan precis hade slutat, och innan resten av familjen kom till Sverige, var att jag och de äldre barnen plus en kompis åkte till den välkända cowboy-temaparken High Chaparral i Värnamotrakten och bodde i campingstuga en natt. Regnet öste ned under större delen av utflykten, men vi var vid gott mod och hade nästan hela parken för oss själva. Välgjord park med bra stuntshow och bra stöd från ortsbefolkningen och samtidigt centrum för hela den svenska cowboykulten, vilket innebar att alla cowboyaccessoarer från knallpulver till högklassiga autentiska kläder från USA fanns till försäljning. Men jag kan tycka att priserna och gravallvaret med vilket de senare marknadsfördes fick det hela att kännas lite fånigt.

Sedan vidtog livet på landet. Compact living under avslappnade former och umgänge med närmaste släkten samt en hel del besök. Ljusterö har mestadels visat sig från en solig sida i år, dock tog det ända till augusti innan vi fick någon riktig värme, säkert på grund av årets extremlånga vinter. Nu är det ju inte så att vi främst behöver värme denna sommar, så det har inte gjort något.

Andra utflykter i år var båtfärder till bl.a. Yxlan, Norröra ("Saltkråkan") och en klippa strax söder om Klintsundet i olika sällskap, samt den årliga vändan neråt Marstrand och Göteborg. Marstrandshuset var strålande renoverat och vi fick sköna dagar under veckan efter kappseglingarna, som vi numera undviker i möjligaste mån. Barnen bärgade även i år hem en högvinst på chokladhjulet på Liseberg och kom hem med en Maraboukaka i kollosalformat.

Bilens ena framskärm blev skrapad av en SL-buss med utsvängande bakparti som försökte vända i en väl snäv sväng under Ljusterö Marknad. Den fick sedermera tillbringa en vecka på verkstan medan den lagades och verkstan underhandlade med Arrivas danska(!) försäkringsbolag om vilka åtgärder som skulle utföras och vem som skulle betala. Först då förstod jag hur vingklippt man skulle bli utan bil under en vecka på landet om man inte hade snälla släktingar som lånar ut sina bilar vid behov. Det gick bra till slut, och vi har en nylackad framskärm och stötfångare utan att jag betalat en enda krona.

Barnen har i perioder ägnat stor energi åt egna filminspelningar, främst i de två eposen "Cowboys och prinsessor" samt uppföljaren "Cowboys, prinsessor och pirater". Denna sommar har det knappt gått en dag utan att kameran har fyllts med flera gigabyte film, det mesta rent skräp eftersom det sällan tänks på handling förrän kameran rullar, även om kostymförberedelserna varit minst sagt minutiösa. Men man måste göra dålig film innan man kan göra bra film, så jag låter dem hållas.

Tyvärr fick vi under sommarsemestern uppleva familjens första omgång huvudlöss, efter att ett av barnen sovit över hos en kompis. Snart hade alla tre barnen löss, och vi fick använda både den svindyra kammen NitFree och ett par omgångar lusschampo innan allt var borta. C åkte tillbaka till Kambodja efter drygt fem veckors ledighet i samma veva, så jag har egenhändigt luskammat mig själv och tre barn, varav två med långt hår, två gånger om dagen i tiotalet dagar. Det tar tid och är urtråkigt, men barnen har aldrig varit så välkammade.

Min mor fyllde 70 igår. Eftersom skolan i Kambodja skulle ha börjat redan i onsdags hade vi från början sagt att vi inte skulle kunna vara med och fira, men lyckligtvis senarelades skolstarten med en vecka, och flygbiljetterna gick att boka om, så vi kunde ändå vara med, vilket kändes väldigt roligt.

Under sommaren har vi dessutom ägnat oss åt en hel del reseplanering för det kommande årets ledigheter, med resultatet att min bror kommer att resa till Kambodja över sin 40-årsdag i september och att vi kommer att sammanstråla med både min mor och C:s föräldrar på Bali i månadsskiftet februari-mars nästa år. Därutöver får vi några planerade besök under hösten, springer AngkorWat Marathon i början av december (dock springer vi bara 10 km-sträckan), planerar resor till Vietnam i september/oktober, Burma i november med familjen L/B, Japan i april med familjen S hemifrån och kanske Laos i maj. Så det kommer mer reseinlägg här på bloggen framöver, var så säkra.

Och så lite svenska vyer från sommaren, icke-kronologiskt huller om buller: