Svenskar i Kambodja: januari 2013

Nu får det inte bli längre mellan inläggen, för då hinner jag glömma för mycket mellan gångerna. Helst skulle jag vilja att de glesa inläggen berodde på att jag har så in i norden mycket roligt och intressant för mig på dagarna, men det är bara delvis sant. Lite lat är jag allt.

Som väntat blev julen trevlig men föga stämningsfull. C:s syster med familj (två vuxna och tre tonåringar) dök upp ett par dagar före jul och bodde snabbt in sig i vår lägenhet, vars resurser i fråga om golvyta, sängplatser och antal badrum för första gången sattes på prov; något den klarade galant. En liten men verklighetstrogen polyestergranplanta från IKEA kläddes med polkagriskäppar och pyttesmå julgranskulor några dagar före jul, och vi hittade fina khmer-hus på Old Market till vårt tomteland. Mycket av julmaten fanns på plats tack vare god planering och flinka kurirer: Sill från IKEA i Hongkong; västerbottenost och glögg skänkta av C:s företrädare som var på kort återbesök strax före jul; lax, potatis, hemgjorda köttbullar, prinskorv, hemgjorda pepparkakor och lussekatter härifrån (dock hade vi tagit med både pepparkakskrydda, saffran och sötdegs-jästpulver från Sverige). Det åtminstone någon i familjen saknade var: Julmust, julskinka, risgrynsgröt och inte minst den engelska korintkaka som jag brukar göra varje år. Den innehåller lite saker som är knökiga att få tag på här, men kan i princip göras i modifierad form om man ersätter korinterna med mer russin och hoppar över bittermandeln. Sockerkaksbasen samt kanel, russin, citron och konjak finns.

Julklapparna var överdådigt många eftersom vi var många som firade ihop, men inte så dyra eftersom mycket är billigt här. Vi skippade tyvärr både lackning av klappar och rimsnickeri. Med benägen hjälp från SVT Play och annat hade vi fått tag på de nödvändiga julprogrammen att se på TV: Julkalendern, Tales of Beatrix Potter (den engelska balettversionen) traditionsenligt vid julfika den 23:e, samt K. Anka och K. B. Jonsson till julaftons eftermiddag. Vi fick även kort besök av Christinas kollega med sambo då vi dansade kring den lilla granplantan, och körde sedan långdans genom hela trapphuset till khmerpersonalens munterhet. Nästa år åker vi hem till Sverige över jul, så detta var enda julen i Kambodja. Det gör ingenting, för någon riktig julstämning är svår att känna i trettiogradig fuktig värme, där dygnets ljus- och mörkerperioder knappt avviker alls från när vi kom hit i juli. Den roligaste julklappen var en khmer-matlagningskurs som alla utom de yngsta genomgick på juldagen. Först besök och inhandlande av råvaror på marknaden, sedan tillagning av bl.a. Fish Amok från grunden, vilket innebär att först stöta ihop en currypasta från grunden i en mortel (puh!) och sedan laga själva rätten, vilket avslutas med ångkokning av fisk och sås i egentillverkade skålar av palmblad. Till sist avnjöts en egentillredd trerätters lunch varefter vi förärades varsin receptsamling. Succé!

Redan på annandag jul satte vi oss, alla tio, på en sextimmars bussresa till Siem Reap för ett besök på Angkor Wat. Alla utom C var där för första gången, och visst blir man tagen. Det är ett grandiost byggnadsverk, i ren massverkan mer imponerande än Gizas pyramider. Det blir ännu mer förbluffande när man inser att större delen av stenarna dessutom är utsmyckade med mönster och enormt detaljrika reliefer. Bara att gräva den enorma vallgraven runt komplexet och bygga den kulle varpå komplexet vilar måste ha tagit ofattbara resurser. Själva Angkor Wat är egentligen ett gravmonument och inget tempel, som man ofta tror. Det byggdes på elvahundratalet och blev aldrig helt klart, även om det mesta finns antytt i skisser på de stenar som aldrig blev huggna.

Men Angkor-området är mycket mer än bara detta: Hela området består egentligen av runt tvåhundra tempel i varierande ålder, varierande komplexitet och varierande grad av förfall; de flesta inom några kilometers radie och koncentrerade till området kring den gamla huvudstaden Angkor Thom. Både buddhismen och hinduismen finns representerad, inte sällan i samma tempel. Vi hann bara med de tre vanligaste och mest spektakulära templen: Förutom själva Angkor Wat även Ta Prohm, djungeltemplet där höga träd har skjutit in sina rötter mellan stenarna och fått delar att rasa; samt Bayon, templet med 54 torn där 216 gigantiska, fridfullt leende buddha-ansikten blickar ut i de fyra väderstrecken, en smått magisk plats. Det pågår projekt för att restaurera många av templen, men ännu är det lång väg kvar. Vi bodde på Horizons, ett underbart litet välbeläget hotell med tiotalet rum, som vi hittat på Tripadvisor. Hotellet drivs av en ung kille från trakten som även är spränglärd auktoriserad Angkor-guide och som med fördel kan anlitas för detta ändamål. C:s syster med familj åkte sedan direkt vidare till Malaysia och Borneo för att göra en repris på den resa som min familj företog för fem år sedan och som bland annat innefattade sol och bad i Kota Kinabalu, orangutanger i Sandakan och en utflykt till Turtle Island, där man kan få se havssköldpaddor lägga ägg på stranden mitt i natten.

Nyårsfirandet gick av stapeln hemma hos oss med ett par andra barnfamiljer, men själva tolvslaget blev något av en antiklimax. Vi hade förväntat oss ett nyårsfyrverkeri av rang och stod därför beredda med skumpa på vår takterrass på nionde våningen med utsikt över hela stan. Vi såg inte en enda raket, utan hörde bara lite kinapuffar och det var i stort sett allt. Det sägs bero på att sorgeperioden för kungafadern fortfarande inte är över (den slutar vid kremeringen nu på måndag den 4 februari).

Jag hamnade faktiskt på Angkor Wat två gånger på tio dagar, för strax efter nyår kom min mor på besök. Hon och jag gjorde en direkt kopia av förra utflykten: Samma bussbolag, två nätter på Horizons, samma guide, samma apsara-dansuppvisning på buffé-restaurangen Koulen, samma marknadsbesök, samma fiskmassage, samma texmex-mat på Viva och samma Blue Pumpkin-glass. Varför ändra ett vinnande koncept? Nyheten denna andra gång var det vackra klostret Preah Prohm Rath som vi hittade av en slump vid den lilla ån som rinner genom centrala Siem Reap, inte långt från marknaden. I solnedgången var klosterträdgården en vacker och fridfull plats där man verkligen trivdes.

Väl tillbaka i Phnom Penh hann jag med att visa mor det mesta som är värt att se, samt att ta igen en del glassätande som blivit försummat under det gångna halvåret. Mor hade även med sig en av de ovannämnda korintkakorna samt material till ytterligare en, så vi lyckades dra ut på julen ett par dagar till. Naturligtvis är det roligare att träffas på riktigt, även om Skype är oväntat bra på att överbrygga distansen. Jag vet inte om jag har umgåtts så intensivt med min mor under så lång tid sedan jag flyttade hemifrån. Två härliga veckor blev det.

En av de mysigaste utflykter vi gjort i närheten var när vi tog bilen till Silk Island (Koh Dach/Koh Dait), en ö mitt i Mekongfloden en liten bit norr om stan. Där lever många på att väva olika textilprodukter i siden och bomull, som sedan säljs på marknaderna i stan. Vill man betala samma belopp men skippa mellanhänderna och gynna hantverkarna, kan man med fördel köpa direkt från familjerna som väver. Efter att ha backat ombord bilen på en liten skraltig färja kom vi över och körde en mil på röd grusväg från sydspetsen till nordspetsen på ön, med rast för inköp av matsäck och textilier. Vi köpte ett fem kvadratmeter stort elefantsmyckat sängöverkast och några sjalar. I norra änden av ön finns en långgrund strand med en massa små övertäckta hyddor ute i vattnet att hyra för några timmar, så där kan man bada, fika och slappa så länge man vill. En kanot åker omkring och säljer frukt. Ett pyttelitet vandrarhem i form av ett fyrtorn, med totalt fyra rum på tre våningar, ligger alldeles i närheten. Kanske en annan gång.

Nu går livet åter sin gilla gång sedan ett par veckor. Vid tiden för mitt förra inlägg, då vi fick vårt första besök, blev Nova mycket gladare på dagis, och den utvecklingen har fortsatt. Hon deltar nu mycket mer i de gemensamma aktiviteterna, sjunger, leker med flera andra barn och tyr sig till fröknarna. Det är fortfarande lögn att få henne att säga "Good morning" på morgnarna, men hon vinkar adjö med ett glatt "Bye-bye!" när hon går. Hon förstår en hel del engelska men pratar förstås inte mer än enstaka ord ibland. Igår tog jag henne på prov till simskolan som ISPP, den skola vi inte valde till våra äldre barn, anordnar inom ramen för sina eftermiddagsaktiviteter. Dyrt men bra, och Nova tyckte det var roligt, inte minst eftersom den tysk-kanadensiske grannpojken (och dagiskompisen) också går där. Enda smolket är att hon kommer att lära sig crawl först, vilket alla världens barn utom de svenska gör.

Dagis har kommit att engagera även mig: Jag kommer med all sannolikhet att ansluta mig till den styrgrupp av föräldrar som driver dagiset, och har förstås redan blivit indragen i projektet att migrera och omdana dess webb. Fastnat i webbfällan igen; är någon förvånad? Som vanligt i dessa sammanhang sliter man för att få balans mellan å ena sidan beslutsmässighet gentemot leverantören, och å andra sidan konsensus i styrgruppen. Jag kom dock in rätt sent och har inte kunnat påverka så mycket. De hade redan valt att hälla in sajten i redaktörssystemet Wordpress, vilket verkar vettigt, och jag har föreslagit att de skall upprätta en Google-kalender som folk kan synka direkt till sina egna elektroniska manicker. Detta är något som iCAN-skolan, där de äldre barnen går, redan har gjort med gott resultat.

När kungafadern Sihanouk i helgen slutligen skall kremeras så förväntas en oerhörd massa folk dyka upp, eftersom han av många uppfattas som en landsfader utan motstycke; mer om det i tidigare inlägg. Det kan handla om ytterligare en miljon människor som plötsligt skall komma till Phnom Penh, och det i sin tur kommer att medföra att det blir omöjligt att röra sig på stan. Alla är lediga och skolorna har stängt fredag och måndag. Vi har därför valt att fly fältet och tillbringa lördag till måndag i Bangkok. Eftersom David är på skolresa denna vecka till Siem Reap och Battambang och kommer hem på fredag lunch så kan vi inte åka tidigare. Det innebär att vi kommer att vara hemma vid tiden för den kortege som skall föra kungafadern mellan kungliga palatset och det för ändamålet uppförda krematoriet något hundratal meter bort. Dock tar de inte kortaste vägen utan kör runt honom i huvudstaden längs de större paradgatorna en stund innan han är framme. Förhoppningsvis innebär det att han kommer att passera alldeles utanför oss, så att vi kan se processionen från balkongen. Vi åker riktigt tidigt på lördag morgon för att undkomma trafiken.

I Bangkok planerar vi att se palatsområdet och Wat Pho, att åka till IKEA, att shoppa, att äta och att cykla(!). Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle normalt cykla i Bangkoks galna trafik, men det finns en svensk man som har startat Bangkok By Bike, som ger guidade cykelturer på gator utan trafik i västra flodstrandens småkvarter. Vi tänker pröva en heldagstur. Lunch, besök på några sevärdheter och en tur med flodbåt ingår. Jag och C har inte sett Bangkok på snart 13 år, och barnen har bara sett flygplatsen, så det blir ytterligare ett av familjens effektiva tredagars svep över en av regionens storstäder. Jag ser fram emot att få avlägga rapport i nästa inlägg.

Dagens bilder: