Där satt påskriften! Nu kör vi!

Jaha, så var det klart. Visst, vi har vetat ett tag nu att det skulle bli av, men vi skulle ju godkänna avtalet själva också. Men nu är allt påskrivet och det är dags att börja tänka till på allvar! Vi har bokat en extra resa till Phnom Penh i slutet av maj/början av juni, då jag och barnen är där en vecka för att träffa skolorna (se nedan) och känna på landet, medan Christina stannar i ytterligare en vecka för att jobba med överlämningen.

Förberedelser. Oj, så mycket man måste tänka på. Att bara försöka greppa mentalt om allt och skriva ner det är en utmaning i sig. Men vi börjar ha plitat ner en bra lista. Det vi gjorde var förstås att skapa en gemensam area på nätet där vi kan uppdatera oberoende av varandra och från olika datorer och telefoner. Google Apps har ett kalkylarksprogram som liknar Excel intill förväxling. Så där lägger vi in punkter, delar dem i flera, delar upp ansvaret, sätter deadlines och status varefter förberedelserna fortskrider. Det enda som är riktigt viktigt att man gör i god tid är att börja med vaccinationerna (många sprutor, men inte så många kvar nu), men allt tjänar på att man skaffar sig koll tidigt. Hittills har vi kommit fram till en hel del, tack vare våra kontakter, julklappsböcker och nätet. De två viktigaste frågorna är de följande:

BOENDE:

Det finns många sätt att bo. Närmare stadskärnan eller längre ifrån, i villa med trädgård eller i lägenhet, men alla har de det gemensamt att man förväntas ta ett boende med säkerheten ordnad. Antingen finns det vakter vid grindarna, i höghusets reception, eller också ställer bolaget dit en vakt på natten om man bor i ett öppnare område dit fler har tillträde. De tre gated communities som vi funderat på är:

• Northbridge, som ligger mellan flygplatsen och innerstaden, en bra bit ifrån den sistnämnda, som är ett stort område med hög säkerhet och som innefattar både skolor och service inom området. Men eftersom det blir för mycket resande för Christina, och eftersom jag nog kommer att tröttna på att vara inspärrad på samma område hela tiden, så valde vi bort det.
• Les Jardins du Bassac, lyxigt villaboende i en gated community i innerstaden med tre eller sex sovrum i närheten av floden Bassac. I området finns förstås pool, gym och tennisbanor men även en gemensam motorbåt. Ganska få hus, så gillar man inte grannarna har man bara att gilla läget. Dessutom är poolen oskyddad, så innan Nova har lärt sig simma väldigt bra kommer vi inte att våga släppa ut henne ur huset själv, vilket förtar stora delar av meningen med att bo i villa. Men det som avgör det hela är nog att det blir för dyrt för att det skall kunna motiveras för Sida. Så det valde vi också bort.
• Bassac Garden, något mindre lyxigt villaboende i en halvt tillsluten gated community. Stort område, vilket innebär sämre koll på vilka som hör dit, och nästan helt utan gemensamma resurser som pool och liknande. Trevliga villor med minimala trädgårdar i ett stort rutnät, gata upp och gata ner. Ganska monotont, inte mycket grannkontakt. Här skulle vi behöva privat nattvakt utanför huset.

Vi kommer att försöka välja bort även detta, till förmån för:

• En lägenhet på femte våningen i ett ganska nybyggt höghus, Skyline Apartments, i centrala stan. Relativt nära till både skolor, shopping, stadskärnan i "gamla stan" och Christinas kontor på National Institute of Statistics som lyder under Ministry of Planning. Pool och gym på taket. 24-timmars reception med service och plåtkoll på vilka som kommer och går. Här bor just nu Christinas företrädare på posten hon tillträder, så väldigt mycket är ordnat. Lägenheten är egentligen två ihopslagna trerummare, så det finns fyra sovrum och fyra badrum, två vardagsrum och ett extra kök som är förtäckt med skärmar och utgör ett extra gästrum. Dubbla skjutdörrar kan öppnas mellan vardagsrummen, så det blir ett gigantiskt rum som är lägenhetens naturliga mittpunkt. Möjligheten finns att några andra svenskar som Christina kommer att jobba med försöker ordna lägenheter i samma hus. 

Nu gäller det bara att man kan förhandla fram en hyreskostnad som är godtagbar för alla parter. Håll tummarna!

SKOLOR:

Det bästa vore om alla tre barn kunde gå i samma skola, annars kommer jag inte att göra annat än flänga omkring och strö ut/samla ihop barn hela dagarna (nåja). De enda tänkbara skolorna är sådana som undervisar på engelska med företrädesvis modersmåls-engelska lärare och förstärkt engelskundervisning för de elever som behöver det. Kort sagt, sådana som är vana vid att ta emot utländska barn i vår situation. Vi vill inte välja någon skola med stark kristen prägel även om det finns några (amerikanska förstås). Efter närmare efterforskningar har vi landat på två skolor som vore bra:

• Förstahandsvalet är iCAN, en brittisk skola med skön stämning och målsättningen att man skall hinna lära sig allt under lektionstid, så att läxor endast undantagsvis används. Mindre elevantal, lägre terminsavgifter och mer tillbakalutad stämning än på:
• Andrahandsvalet ISPP (International School of Phnom Penh), en amerikansk skola med stora resurser och hårdare tempo med mycket läxor.

De två skolorna har många likheter och många skillnader. Till likheterna hör att det finns många eftermiddagsaktiviteter (fler på ISPP), att det finns förskola liknande vårt dagis, och att alla får simundervisning. Skillnaderna verkar som sagt gälla både resurser och mentalitet. Båda skolorna kräver att få träffa barnen för att bedöma dem, framför allt vad gäller deras nivå i engelska. De kan inte lämna besked om antagning förrän de har fått göra det, och vi vill inte gå i ovisshet hela sommaren. Vi plockar alltså med barnen på vår rekognosceringsresa i maj/juni för att minska risken för att plötsligt stå utan skola när vi landar i slutet av juli. Annars har vi bara ungefär en vecka på oss att fixa skola innan terminen börjar. Å andra sidan tar skolorna emot elever fortlöpande under året, så det är inte totalkört om de inte kommer in direkt, men det bästa vore om de kunde börja direkt för att inte komma efter. Skolorna kräver att det inte är för många barn per klass, att nationaliteterna i varje klass inte domineras för hårt av något enskilt land, och att barnens engelska räcker för att de skall kunna tillgodogöra sig läroplanen.

För tillfället ser det ut som att mellantjejen Sonja (8) kan få det lite knepigt, eftersom det ser mörkt ut vad gäller att det skall finnas plats i hennes tilltänkta årskurs. Skolan tänker sig att hon skulle hoppa över en årskurs och börja i deras motsvarighet till trean direkt från den svenska ettan, och dessutom på ett språk som den svenska läroplanen inte har hunnit bibringa henne till någon större del ännu. Det kommer att bli svårt om vi inte kör ganska hård undervisning hemma fram till dess att vi åker i augusti. Vi har mycket riktigt börjat, men det är en lång väg att gå. En möjlig lösning på/lindring av båda problemen är att låta henne börja i deras motsvarighet till tvåan i stället, så att hon både får vara äldst i klassen (något hon redan är van vid eftersom hon fyller i januari) och att hon har lättare att få plats. Då skulle hon kanske också få lite mer tid över att lära sig engelska. Jag hoppas att det är möjligt. David (10) skulle däremot börja i deras motsvarighet till femman, vilket han skulle ha gjort här i Sverige också. Det ställs visserligen högre krav på hans engelska, men han har också hunnit lära sig klart mer. För honom läser vi just nu Harry Potter som godnattsaga på engelska med ett ganska bra flyt. Nova förväntas inte kunna ett ord, och det stämmer ganska bra ...

Visst har vi hunnit ta reda på lite mer än så, men dessa två punkter, boende och skola, är de mest brännande just nu. Övriga funderingar får vänta till nästa inlägg. Godnatt!