Min hustru Christina har fått ett SIDA-uppdrag som går ut på att hjälpa Kambodjas statistikmyndighet på plats i Phnom Penh under två år, och hela familjen flyttar därför dit i augusti 2012 om det går som vi vill. Jag heter Lasse och skall bli medföljande hemmaman och lyxpappa. Våra tre barn i åldrarna 3 till 10 år skall gå i internationell skola och lär få slita en del med engelskan i början. Meningen med bloggen är att jag skall dokumentera familjens väg från flyttförberedelserna till själva vistelsen. Jag kommer att blanda högt och lågt, trivialiteter med djupsinnigheter, långa inlägg med korta, och kanske lägga upp en och annan bild?
Vi tar det från början: När jag och Christina båda fyllde 40 förra våren konstaterade vi att vi har det väldigt bra och att det visserligen skulle räcka bra att ha det så här under resten av arbetslivet, men att det också kanske är dags att börja fundera på om det är något väsentligt mer man vill ha ut av arbets- och familjelivet innan barnen är utflugna och kvarvarande föräldrar blir skröpliga. Om det något som de senaste femton åren har lärt oss så är det att åren går fort - och att de accelererar! Det är dags att göra något.
Eftersom Christina är statligt anställd, på Statistiska Centralbyrån, så kommer det då och då erbjudanden om att göra kortare eller längre förordnanden i utvecklingsländer, och vi började fundera på om det kunde vara något för oss. Många projekt pågår i Afrika, lite färre i Asien och även några i Europa. Vi kom snabbt fram till att Asien skulle vara tillräckligt annorlunda för att vara spännande, samtidigt som det är tillräckligt säkert för att inte vara FÖR spännande. I Asien är i stort sett alla länder i ganska gott skick redan, och SIDA är på gång att lämna t.ex. Vietnam, men Kambodja släpar ännu efter. Detta mycket på grund av den fruktansvärda Khmer Rouge-regimen på sjuttiotalet, som dödade i stort sett alla akademiker och alla som kunde ha hjälpt till att få landet på fötter. Inte förrän under det senaste decenniet har landet börjat hämta sig, och nu går det fort.
Vi har turen att ha lite kontakter i Kambodja redan. Förutom dem som jobbar med samma projekt som Christina skall ingå i, så känner vi en familj vars barn har varit dagiskompisar med våra och som just nu bor i Phnom Penh. Så vi räknar med att ha någon att fråga, och har redan fått mycket hjälp. Christina var i Phnom Penh under förra veckan och träffade några skolor och såg några bostadsområden som kan bli aktuella, mer om detta i senare inlägg. Så det är egentligen nu som startskottet för förberedelserna går.
Jag har tittat lite efter något forum som skulle kunna hjälpa oss att förbereda oss, och hittat något enstaka expat-forum som behandlar Kambodja, men skulle samtidigt vilja att det fanns någon mer personlig redogörelse för processen att flytta, och för diverse erfarenheter. Jag vill att de som söker efter sådan information skall kunna få den av oss när vi själva har gjort erfarenheter, och jag vill att personer som har tips och erfarenheter skall hitta hit för att kunna dela med sig.
Vi vill förstås även göra resor i området, till Singapore och Indonesien, Vietnam, Laos och Kina men kanske även till Japan och Indien? Vi har redan varit i Malaysia och Thailand men bara skrapat på ytan.
Just nu är det många frågor av praktisk natur som snurrar i skallen. Några axplock:
- Hur bär man sig åt med svenska myndigheter under förberedelserna? Och när man är borta? Vi skrivs ut ur Sverige under tiden, så vissa myndigheter kommer att glömma oss, andra inte.
- Vilken skola skall vi välja? Vad gör vi om vi inte får plats där vi vill? Vad kräver de av barnen? Hur klarar vi att undervisa barnen i svenska språket och svensk geografi där borta? Vilka övriga aktiviteter finns? Kan de t.ex. sjunga i kör, spela instrument, sporta?
- Vad gör vi av lägenheten i Stockholm under tiden? Hur skall vi hyra ut den så att vi går runt, samtidigt som både vi och hyresgästen har en säkerhet om något skulle strula? Hur mycket måste vi magasinera eller skänka/sälja, och hur mycket kan man lämna kvar i en möblerad lägenhet?
- Vad gör vi av bilen?
- Vi bör lära oss lite vardagsfraser och samtalsöppnare på khmer (deras språk). De har dessutom ett eget alfabet med krumelurer som inte liknar några andra, men ofta klarar man sig på engelska.
- Hur fungerar post, telefoni, internet, bibliotek, affärer, polis, apotek, taxi, kollektivtrafik, matinköp osv?
- Hur klarar man kontanterna med kambodjanska myndigheter? Vilka kontakter måste man ta? Hur fungerar det med pass och visum? Arbetstillstånd?
- Vad är det som inte finns att köpa därborta och som man faktiskt vill ha tillgång till?
- Vad är tvärtom bra att köpa där som man inte bör frakta från Sverige?
- Vilka hälsorisker finns? Hur fungerar sjukvården?
- Och hur gör man med de svenska myndigheterna när man sedan flyttar hem?
- Hur kommer det att kännas när man är tillbaka?
Och så vidare. Listan kommer att bli längre innan den blir kortare ...
Som sagt, välkommen att läsa vidare vartefter vi lär oss mer. Synpunkter och tips är välkomna.
